Bondemölla-nostalgi

För 10 år sedan var jag och David två av Bondemöllas flitigaste besökare som trotsade alla väder i jakt på vattnets kämparglada regnbågar. För någon månad sedan drabbades jag av fiskefrossa och tankarna började vandra tillbaka till alla minnen från Bondemölla. Efter lite planerande blev det bestämt att den 23 april skulle jag, David och Gustav bege oss till Put & Take vattnet mellan Höör och Hörby.

På morgonen ringde klockan 04:30. Efter dryga timmen när jag fått i mig några koppar kaffe kom Gustav förbi och hämtade upp mig. Tjugo minuter senare var även David med i bilen och vi tog sikte på Bondemölla. Morgonen var kylig men det såg ut att bli en vacker försommardag. En timme senare var vi på plats och möttes av ett tämligen folktomt ställe trots att det var fullbokat. Tydligen hade det varit 60-års fest kvällen innan vilket antagligen hade sitt finger med i spelet. Vi tacklade snabbt ihop våra flugspön och vandrade upp mot den övre av de två dammarna. Redan på vägen dit hade det krokats två fiskar i nedre dammen så förväntningarna var på topp. Vi positionerade oss runt den övre dammen och började fisket. Våren hade verkligen slagit sitt grepp kring dammarna och skogens alla gröna nyanser och tusentals vitsippor fick oss att glömma det iskalla vattnet som kylde ner fingrarna och bara njuta av morgonen. Efter en stunds fiskande fick jag ett påslag på en ytligt fiskad streamer som jag inte lyckades kroka. Senare fick vi besök av ytterligare en fiskare som omgående krokade en regnbåge. Efter en stunds resultatlöst kastande fick vi nog och bestämde oss för att pröva lyckan i den nedre dammen.

Till vår stora förvåning var många av de fiskar man såg i vattnet drabbade av någon svampinfektion som såg mindre trevligt ut. Gustav lyckades kroka en utav dessa som efter en stunds kamp kunde krokas av. Fisken var av större kaliber, runt 4,5 kg uppskattade vi vikten till. Men eftersom den var dålig så fick den gå tillbaka. Fler och fler fiskar visade symptom av svampinfektion och vi började bli smått oroliga att kvalitén på fisken hade försämrats på senare år. Till vår lättnad visade det sig att vi hade fel och att sjukdomen berodde på att fisken vid lek ibland förlorade sin skyddande slemhinna som sedan orsakade en infektion. Ett tillstånd som därför var helt naturligt och inget man kunde göra något åt. Gustav fortsatte att skörda framgång vid vattnet och krokade fisk med jämna mellanrum. David och jag började tappa modet trots att dagen fortfarande var ung. En häftig naturupplevelse fick vi dock vara med om vi fick syn på en vattensork som med lätthet tog sig fram i vattnet. Stärkt av den upplevelsen tog vi nya tag. Tillbaka vid den nedre dammen ställde jag mig vid utloppet ner till ån som rinner genom de båda dammarna. Hela tiden var det fisk som visade sig. Jag knöt på en nymf med guldhuvud och började fiska av platsen. Efter några kast nöp det till i flugan men återigen missa jag krokningen. Jag fortsatte kasta och tillslut så satt fisken jag väntat på. Fisken, en hona i mycket fin kondition, var pigg och bjöd upp till fin kamp innan den håvades. Vågen visade på 3,9 kg. På samma ställe lyckades jag kroka två fiskar till som även dem var i fin kondition. David gjorde också ett försök men fisken lyckades till hans frustration att hålla sig undan. Senare kom en fiskare från övre dammen ner och berättade att han hade haft ett fantastiskt torrflugefiske i övre dammen. Vi bestämde att under det återstående kvällsfisket återigen ge övre dammen en chans eftersom vi alla tre var väldigt taggade på att fiska torrfluga.

Vinden hade börjat tillta och vaken lös med sin frånvaro. Jag knöt ändå på en torrfluga och valet föll på en Nalle Puh. Gustav valde även han torrfluga medans David istället provade med en ytligt fiskad Streaking Caddie. Efter en inledningsvis händelselös period vakade en fisk i anslutning till min fluga. Direkt gjorde jag ett nytt kast som landade perfekt och i samma sekund virvlade det till vid flugan. Hann bara med en hemtagning samtidigt som jag hörde David säga "Den kommer att ta" innan regnbågen i ett våldsamt ryck slet åt sig min Nalle Puh. En härlig kamp följde som jag till sist gick segrandes ur. Fisken krokades varsamt av och fick simma tillbaka. David, som gett upp hoppet och packat ihop sin utrustning, blev stärkt av upplevelsen och lånade en Nalle Puh för ett sista försök. Valet skulle visa sig vara helt rätt då han några kast senare stod med böjt spö. Efter en fin fight kunde David sluta håvgarnet runt hans första regnbåge för dagen. Samtidigt fiska jag i den norra delen av dammen och hade ett antal hugg innan jag kunde kroka ytterligare en fisk. Dock blev det inte en långvarig kamp då fisken i den första rusningen lyckades att ta sig loss. Istället fick Gustav, även han med en Nalle Puh, sätta pricken över i:et då han krokade kvällens sista fisk. Kvällen och kylan började göra sig påtaglig och under en god stämning packade vi ihop våra fiskesaker. I bilen på vägen tillbaka kunde vi summera ännu en lyckad fisketur samtidigt som vi adderade massa härliga fiskeminnen att drömma sig tillbaka till.