Junifiske i Bondemölla

Niklas Leijon
Juni 2012

Ett helt års väntan hade kommit till sin ända när hjulen började rulla mot vår destination, Bondemölla Sportfiske. I vanlig ordning möttes några ur gänget upp vid ICA i Hörby för införskaffning av mat och dricka för de nästkommande 24 timmarnas fiskeäventyr.

Med den sista ur övernattningsgänget kom även kvällens pizza som intogs tillsammans med kvällens EM match mellan Italien och Kroatien. När Rickard bjöd ner oss till uppfödningsdammarna för att iaktta kvällens fiskinsättning glömdes allt vad fotboll och pizza hette. Med ett kast pellets och ett kvickt svep med håven hade Rickard knipit flera fiskar ur dammen. Även Joakim fick nöjet att ta det sista svepet och hade därmed hittat sina fiskar till morgondagen fiske.

Som grädde på moset tilläts vi även kvällsfiska lite och det tog inte många minuter innan spöna var riggade och klara. Sporadiska vakar skvallrade om att något precis under ytan stod på menyn men ingen visste riktigt vad. Peter kämpade på med en nattsländeimitation som lockade till hugg, men tyvärr inte fast fisk. För några av oss andra, som inte besitter läran i insekter och deras livscykler, fanns det egentligen bara ett säkert kort, och det var flugan ”Masken”. Älskad och hatad men likväl en ypperligt effektiv fluga, vilket än en gång bevisades.

Med mörkret kom knotten och vi tappra fiskare fick så småningom söka skydd inomhus framför tv och mindre nyttigt tilltugg. Strax innan sängdags kom Rickard in och berättade att vi inte behövde vänta till kl sju, utan vi fick börja fisket när vi ville. Genast satte dessa ord bilder i huvudet på mig och jag kröp genast i säng med ett stort leende.

Ljuset trängde in genom skogens lövverk och Rickards ord satt färskt i minnet. Efter den obligatoriska morgonrutinen bestående av trycksläpp och några mackor smög jag ut mot vattnet, noga att placera golvets knakande med de andras snarkande för att minimera chansen att bli upptäckt.

De sporadiska vaken hade avtagit men en och annan regnbåge sög fortfarande i sig något i ytskiktet med ett försiktigt smackande ljud. Väl ute på ön insåg jag att jag inte var först på plats. En rödräv hittade ner till vattenbrynet några meter bort. Jag satt stilla, hukad bakom vassen och iakttog räven en stund innan den kilade vidare upp mot den övre sjön. En behaglig känsla över att, om just för tillfället, vara ett med naturen infann sig och med ett brett leende fortsatte jag knyta på min fluga. Försöken med puppor och småflugor gav inget önskvärt resultat och ”Masken” hittade ut ur asken än en gång. Omedelbart - med en hemtagning utan dess like - visade sig regnbågarna genom att ploga bakom flugan innan de högg. Huggen var brutala och inom en kvart hade de tagit två av mina flugor.

Claes Norstedt visade sig vid dammen samtidigt som en röd fluga knöts på en ny tafs och inom kort lockade flugan till sig en plog och till sist ett hugg. Den något tjockare tafsen höll och min första Regnbåge fick sina sista rättigheter innan den färdades vidare till livet efter detta. Claes var inte sen att följa med på samma spår och inom kort hade även han tagit sin första regnbåge.

Så småningom vaknade de andra till liv och intog sina positioner utmed vattnet. Solen tittade fram över trädtopparna och med värmen började det bli liv och rörelse i och under ytan. Flera fiskar iakttogs ätandes i ytan och strax innan middag gav Gustav sig på ett försök med en ”fjädermyggskläckare”. Ganska omgående gav det utdelning och en av dagens starkaste fiskar kunde några rusningar senare släppas tillbaka. Efter detta blev min uppsättning av kläckare genast väldigt mager då alla ville prova vad som verkade vara rätt fluga.

Vår nyaste flugfiskare, Marcus Altengård, hade under dagen tagits under Joakims vingar för att få stil på kasten och innan dagens slut kastade Marcus nästan lika bra som oss andra. Dessvärre utan fångst men det kommer säkerligen nästa gång.

Under dagens fiske hade majoriteten känt eller fångat fisk och framåt sen eftermiddag började nästa grupp inta stugan. Vid denna tid gav de flesta ur vår grupp sig hemåt medan jag och David beslöt oss för att ta en sista promenad runt den övre dammen. Ytan låg skinande blank och bröts endast av små försiktiga vak. Vi stod på varsin sida om dammen och kom ganska nära fisken men endast några dragningar i Davids fluga blev resultatet innan vi packade ihop vår utrustning och satte kursen hemåt igen.

Dagen kan summeras i många huggvilliga fiskar med många missade hugg och tappade flugor. Nu blir det till att fylla askarna igen inför nästa tur i april 2013.

Niklas Leijon
Juni 2012

Video på YouTube