Junifiske Bondemölla

Niklas Leijon
Juni 2015

27 minuter. Det var tiden det tog att köra från min nya arbetsort i Lund, till Bondemöllas parkeringsplats. Inga fler tvåtimmarsresor från Blekinge. En välkommen förändring.

En trogen skara och några nya ansikten, möttes upp kvällen innan med den traditionsenliga promenaden runt området, den traditionsenliga pizzan med någon öl och givetvis mitt flugbinderi på kvällen. Men allt var inte som sig brukar. För en gång skull välkomnades vi av en pågående kläckning. Överallt såg vi sländor på ytan. Som små båtar flöt de runt och kläcktes, torkade vingarna som i all hast fladdrade mot skyn. Trots denna tillsynes oändliga buffé av godbitar uteblev vaken nästa helt. Det var inte förrän solen gått ner bakom träden som det efterlängtade spektaklet drog igång. Titt som tätt fick vi se sländorna ihärdiga arbete med att ta sig ur skalet och veckla ut vingarna och göra sig redo för första flygturen endast för att försvinna bakom en kaskad av vatten, många gånger knappt på en armlängds avstånd. Detta bådade ju bra inför morgondagen.

Morgondagen kom och dimman likaså. Den låg tjock och tung och vägrade ge hädan till solens strålar tills långt in på förmiddagen, och det var även då som de första regnbågarna började syna rensbordet. Men det var inga torrflugor som lurade till hugg. Den gångna kvällens vakfest var som bortblåst. Istället var det de gamla recepten som gällde. Stort, fult och fluffigt i de mest fantasifulla färgerna man tänkas kan. Detta var Jörgen snabb att bevisa med sina två stöddiga pjäser på 4 respektive 6,5 kg i samband med dimmans lättande.

Framåt middagstid övergav jag mina torrflugor och hängde på en orange Zonker som jag hittat just i Bondemölla några år tidigare, och fiskade uppåt i strömmen. Tre kast senare fångade jag den mest lustigt formade fisken i mitt fiskeliv och senare på rensbordet visade det sig att regnbågen var romstinn och verkligen fått en fis på tvären.

Efter att vattnet fått vila och korvgrillningen var slut begav jag mig uppåt i bäcken, i inflödet till övre dammen. Här brukar man titt som tätt kunna se små öringvak bland alla stenar och grenar. Den lilla svarta torrisen förblev torr endast några minuter innan den försvann ner i den lilla bäcken. Upp kom en liten vacker öring som varsamt återfick sin frihet.

Så småningom började skaran av ihärdiga fiskare sina och slutligen var vi endast fem man som väntade på en repris av gårdagens vakfest. David missade två fina torrflugehugg varpå vår tid bland Bondemöllas regnbågar var slut för denna gången och det blev dags att vända blickarna hemåt.

Dagens fiske var oväntat trögt. Ja, efter gårdagens spännande vakspektaklet kändes dagen lite som ett antiklimax med endast elva regnbågar.