Höstfiske Bondemölla

Hampus Ekelund
Oktober 2015

Den 23 oktober stod det återigen höstfiske i Bondemölla på schemat. I vanlig ordning samlades ett fiskesuget gäng på anläggningen redan kvällen innan för pizza, öl, flugbindning och rövarhistorier. Jag och Niklas hade varit först på plats och hunnit ta oss en titt på dagens fångstrapport innan den plockades ner för arkivering. Under torsdagen hade det kommit upp ett flertal fiskar, varav två på drygt sex kg och en på strax över åtta kg.

Så kom fredagsmorgonen och fiskestarten kl. 07:00. Efter en kort genomgång av reglerna för dagens storfisktävling spred 12 förväntansfulla flugfiskare ut sig runt de båda dammarna och började svinga sina linor i snålblåsten. Fisket var som bäst i den övre dammen där det under den första timmen kom upp flera fina fiskar. Själv ställde jag mig vid vattenfallet och kastade ut över den nedre dammen. Efter en tids nervöst spanande, dels över axeln mot den övre dammen där plask och hejarop avlöste varandra, dels mot Tomas som stod med böjt spö ute på ön i den nedre dammen, ryckte det till i min egen lina. Efter några snabba rusningar, och en stunds surande på botten precis under vattenfallet, mötte fisken ett skickligt manövrerat håvnät i händerna på Patrik. Nöjd över resultatet kånkade jag bort min fångst till invägningsstationen där vågen visade 5,5 kg vilket innebar en höjning av mitt personbästa med ungefär ett kilo.

Jag firade med att ta en promenad runt dammarna. Vid den övre dammen visade det sig att även Hans och Claes hade fått varsin fin regnbåge. Hans fisk visade sig senare väga 5,4 kg och Claes 4,9 kg. Med vetskap om att jag än så länge hade ledningen, om än bara med ett hekto, gick jag ner till vattnet igen och fortsatte att fiska. Några få kast och ett flugbyte senare kunde jag landa en fantastiskt fin öring på dryga kilot.

När klockan började närma sig lunchtid plaskade det plötsligt rejält i ett annat hörn av dammen och det visade sig vara David, som efter envist nötande med sina torrflugor, hade krokat en fin regnbåge på ”getingen”. Fisken visade sig väga 5,6 kg vilket innebar att David tog ledningen med ett hektos marginal. Efter denna omvälvande förändring i tävlingsläget var det dags för gemensam korvgrillning kombinerat med taktiksnack och ljug i största allmänhet.

Några korvar senare begav sig alla åter iväg till vattnet. Jag ställde mig återigen vid fallet och lät flugan sjunka ner mot botten i utkanten av det skummande vattnet. Efter några korta indragningar kände jag ett försiktigt sug i andra änden av linan. Jag gjorde mothugg varefter fisken omedelbart rusade längs botten mot andra sidan dammen. Med tiotals meter backing ute lyckades jag slutligen få stopp på rusningen och pumpa in fisken till ”rätt” sidan dammen igen. Efter ytterligare en brutal rusning och efterföljande inpumpning kom David gående. Han ställde sig med ryggen mot vattnet, hejade på och tog bilder. Under en av dessa fotosessioner kom fisken upp till ytan första gången och mina knän började skaka. David som fortfarande inte hade sett fisken fortsatte att prata och fotografera trots mina nervösa protester. Efter ett tag kom fisken upp till ytan igen precis framför fötterna på David som då insåg allvaret i situationen. Efter ytterligare ett antal minuter låg fisken i håvnätet och jag kunde pusta ut. Att jag slagit mitt några timmar gamla personbästa var det ingen tvekan om och när vi kånkat bort fisken till invägningsstationen visade vågen 9,5 kg.

En knapp timme senare var det Johans tur att fånga ett monster vid vattenfallet. Hans fisk visade sig väga 7,5 kg och därmed säkrade han andraplatsen i tävlingen. Själv satte jag mig vid vattenfallet med David och Niklas. Den senare hade haft oflyt under dagen men lyckades till slut kroka en fin regnbåge utanför vattenfallet. När det var dags att summera dagen hade vi sammanlagt fångat 25-30 fiskar och efter prisutdelning och en stunds fileande var det dags att ta farväl av Bondemölla för den här gången.