Dammåns fiskecamp
Då var det dags för sommarens fiskeresa och i år hade vi siktat in oss på Dammån som ligger i Jämtland. Jag, David och Joakim färdades i samlad trupp till Sturup för att checka in. Aningen väntat gick det inte helt felfritt då David fastnade i säkerhetskontrollen. "Har du en bult i väskan?" frågar killen bakom röntgenskärmen smått förvånad. Det visar sig att David utan att veta om det har med sig en stor bult. En kort förklaring (används för att avliva fisk) och allt löste sig, dock fick bulten stanna kvar på Sturup.
Vi går på planet och inom kort får vi se det skånska lapptäcket försvinna mellan molnen. Efter mellanlandning på Arlanda kommer vi så småningom fram till Östersund. Vi hugger första bussen mot centrum för att handla, eftersom vi ska bo i en stuga vid Dammån måste vi införskaffa proviant för hela vistelsen. Därefter hoppar vi på bussen som tar oss halvvägs runt Storsjön till den lilla byn "Hallen", ungefär en mil från Dammån. Här blir vi hämtade av Conny Elf som är en av fiskecampens huvudmän. På väg till stugan berättar han att just nu är vattennivån optimal och temperaturen perfekt.
Efter en kort måltid i vår stuga kör vi ett kort fiskepass och jag får chansen att prova mina nya andningsvadare som jag köpte dagen innan resan. Det tar inte många minuter innan jag märker att denna typ av vadare är som gjorda för detta ändamål. Vi vandrar 600-700 meter uppströms och fiskar oss ner mot campen. Naturen och miljön runtomkring är fantastisk. Strömmarna här uppe i norr, med forsnackar, sel och höga fall existerar inte hemma i Skåne. På vägen hem mot stugan får vi några små öringar och en liten harr. Trots att klockan är över midnatt är det så pass ljust ute att du skulle kunna läsa sista raden på tavlan vid ett ögontest hos optikern.
Jag vaknar tidigt och tänker ta vara på hela dagen. Jag går ner till fiskesträckan intill campingen, ett riktigt fint ställe med större stenar lite här och var. Ingen aktivitet så jag går vidare upp till öringtrappan lite längre uppströms. Ännu ett kanon ställe för flugfiske. En härlig klar ström som avtar och viker av till motsatta sida. David och Joakim kommer upp så småningom och vi fiskar oss nerströms till fiskecampen.
Eftermiddagen gick och kvällen närmade sig. Sverige skulle möta Paraguay i fotbolls-VM och givetvis visades denna match på 4:an och inte på 1:an och 2:an som vi fick in i vår stuga. Ingen av oss hade radio i mobiltelefonen. Hopplöst fall tänker vi då Joakim får den briljanta idén att ringa till pizzerian i Hallen som tydligen har en tv. Ännu ett nederlag då vi får reda på att de stänger klockan nio. Det ser inte ljust ut när plötsligt pizzerian ringer tillbaka och säger att de kan håller öppet och visa matchen. Klockan är nu strax efter sju, matchen börjar klockan nio och vi har 8 kilometer att gå så vi kastar oss över skorna och marscherar iväg mot Hallen.
Efter ungefär en och en halv timme når vi vårt mål i god tid till matchen. Precis innan avspark dyker ett annat fiskegäng upp på pizzerian och det blir en härlig stämning. Sverige vann matchen med 1-0 och vilket liv det blir i lokalen. Lyckligtvis får vi lift tillbaka av det andra fiskegänget. Vi kör en fiskerunda utan att resultat innan vi lägger oss.
Tittar ut genom fönstret och hör hur regnet bombarderar stugan. Det får bli en sovmorgon istället för fiske. Regnet slår efter ett tag om till sol och vi beger oss nedströms för lite harrfiske. Vi vandrar igenom skogen och blir givetvis överfallna av skogens terrorister myggen. Tillslut kommer vi fram till en öppning där strömmen passerar förbi. Vi kastar oss snabbt i vadarna och traskar försiktigt ut i strömmen. David hinner knappt kasta ut sin fluga innan en harr tar hans nymf. Joakim vandrar vidare nedströms och lurar en harr på torrfluga. Själv har jag inte känt ett dyft och det börjar gå en lite på nerverna. Tiden rinner iväg och plötsligt har vi varit borta i fem timmar. Vi vänder blickarna hemåt och marscherar med rask takt genom terroristnästet.
Efter lite mat drar jag slutsatsen att ett nattfiskepass borde provas. Vid elva tiden vandrar jag uppströms till en plats som såg så vackert inbjudande ut. Väl framme ser jag att jag inte är ensam. Några personer från byn har också hittat hit och vi talas vid, tips och löst snack. Så småningom vandrar de hemåt och jag får poolen för mig själv. Jag lägger ut min svarta fluga tvärs över strömmen och hoppas innerligt att något ska hända men inget. Jag lägger flugan längre upp i strömmen en bit framför en sten. Jag ser hur fluglinan passerar rakt ovanför stenen med flugan strax därefter och drar en djup suck då vattenytan plötsligt exploderar. Hjärtat sitter i halsgropen och mothugget kommer för sent och fisken försvinner ner under vattenringarna.
Det är fantastiskt vad ett endaste hugg kan göra för ens självförtroende. Jag tar en kort paus vid lägerelden då en man kommer ut genom buskarna. En trevlig kille som är väldigt glad att dela med sig av sina tips. Stor svart fluga med hårvinge, det var allt man behövde. Och ett enormt tålamod kunde vara bra att ha. Några timmars fiske till och sen fick det vara nog. Jag vandrade tillbaka med ett hugg i tankarna och med ett pånyttfött självförtroende.
Jag hade endast sovit två timmar då det var dags att vandra tillbaka till nästan samma plats jag lämnat bara två timmar tidigare. Klockan åtta ska öringtrappan tömmas på fisk, ett evenemang jag sett fram emot hela veckan. Den äldre mannen låste upp grindarna och jag möttes av en stor tavla med årsredovisningar och medelvikter sedan början på 50-talet. Fyra öringar och en harr håvades upp, mättes, vägdes och släptes ut på andra sidan fallet. Största öringen 3,1 kg och minsta 0,9 kg.
De andra två i stugan började vakna till liv och någon timme senare är vi tillbaka vid vårt harrvatten. David lägger ut sin nymf på samma plats som gårdagen och än en gång gav det utdelning på första kastet. Under loppet av en halvtimme krokar och släpper David tillbaka inte mindre än fyra harrar och vi förstår att huggperioden är i full gång. Även jag får äntligen känna på min första hett efterlängtade harr. Vi vandrar vidare neråt till ett lugnvatten med några björkar hängandes ut över strömmen. Där inne bland grenarna lurar harren. Bakom samma björk lyckas jag lura fyra mindre harrar samtidigt som Joakim tar en harr på torrfluga. Nu börjar natten sakta krypa över landskapet och skuggorna blir längre och vi vänder helt om och traskar tillbaks till stugan efter en kanon dag.
Efter min berättelse om förra nattens fiske var även Joakim och David sugna på lite nattfiske. Vi beger oss till samma plats som jag fiskade på natten innan och vandrar fram och tillbaks mellan korvgrillandet och strömmen i fem timmar, men tyvärr utan framgång.
Efter vårt nattpass tar vi en välförtjänad sovmorgon. Jag hör våra grannar röra sig och besöker dem. De berättar att de varit i "Kvissleströmmen", några mil längre upp. Harrarna där var aningen större och fler i antal och det lät mycket lockande. Vi pratar med Conny som går med på att köra oss ut dit.
Någon timme senare är vi på plats vid Kvissleströmmen och börjar fiske. Kvissleströmmen är flera gånger större än Dammån, säkert 100 meter bred på sina ställen. Vi blir avsläppta vid en vacker nacke innan strömmarna tar fart. Joakim hittar en utmärkt position strax ovanför och det tar inte lång tid innan han står med böjt spö och drillar harr. Vi fortsätter vårt fiske neråt, och träffar på många fina platser men harren är svår lurad. David lyckas dock lura ett par mitt i en vacker fors. Vid ett tillfälle är jag ute på djupt vatten, ordagrant, då jag fastar i forsens djupare del och har vatten ner i vadarna, men det reder sig och jag kommer upp på land, blöt men oskadd.
En bra bit längre nerströms stöter vi på en stor och mycket kraftig fors. I lugnet bakom varje sten står det harr och inom kort landar vi ett flertal fiskar med längder runt 25-35 cm som fotograferas och får friheten tillbaka. När vi står och väntar på bilen hem har vi krokat runt 30 harrar tillsammans och tappat ytterligare ett antal. Väl hemma igen gör vi ett sista försöka att lura Dammåns öringar men saken är lättare sagd än gjord. Öringen uteblir och vi traskar tillbaka till stugan nöjda över en lyckad fiskesemester.
Precis som när sista sandkornet faller genom timglaset har vår tid vid Dammåns fiskecamp nått sitt slut. Jag måste säga att detta har varit en fantastisk upplevelse. Vi skulle givetvis vilja tacka Conny och alla andra på fiskecampen för all hjälp och vänlighet. Väl hemma på det skånska lapptäcket känner vi oss nöjda och belåtna med en lyckad fiskesemester.
