Fjällfiske i Lappland

David Altengård
Augusti 2013

Bröderna Altengård - de flugfiskande 80-talisterna - hade planerat en norrlandsresa tillsammans 50-talistpappan. Förutom avsaknad av fiskeintresse hade Altengård d.ä. aldrig varit norr om huvudstaden.

Vi flög Sturup - Arlanda - Kiruna och tog sedan bussen till Abisko Turiststation där vi övernattade. Dagen därpå stod vandring på schemat och jag var ivrig att visa fjällvärlden från sin rätta position, uppe i bergen. Även här var den äldre mannens erfarenhet så gott som obefintlig. Äldsta sonen hade provat ut kängor och yngsta letade fram en vandringsstav för att underlätta stegen mot Björkliden. Vandringen blev som en bra vandring ska vara; utmanade, slitsam och storslagen. De första faktorerna krävs för att resultera i den sistnämnda. Kronan på verket eller pricken över i:et om man så vill var att vädret vände från dimma och regn till uppsprickande molntäcke. På flera kilometers avstånd kunde vi se solen skina nere i Björkliden.

Nog om vandring och över till fisket. Jag och min bror bar inte runt på spötuber för syns skull. Ovanför Sveriges (Norge hindrar mig från att skriva världens) nordligaste golfbana skulle enligt rykte finnas en damm med röding. Förväntningarna steg med stegen uppför grusvägen som senare blev en liten stig som ledde fram till dammen. Vi flugfiskade med golfspelarnas hojtande mellan oss och Lapporten. Någon röding såg vi inte till men en fin regnbåge gjorde oss sällskap.

Buss över/via Riksgränsen till Narvik och sedan malmbanan tillbaka till Kiruna. Påståendet att det är världens vackraste tågresa säger jag med min resvana inte emot. Landskapet längs Rombakfjorden på norska sidan får de tidigare imponerande bergen på svenska sidan att blekna. Nu gled jag utanför ämnet igen. Blev det någon fisk? Helgen skulle tillbringas i Kiruna och närliggande harrfiske lockade. På samma sätt som jag själv delat ut tips i landets sydligaste sportfiskebutik skulle jag nu ta råd i den nordligaste.

Bussen stannade i Lakkuluspa på vägen mellan Kiruna och Nikkaluokta. Några raska steg ner till vattnet och flugan började cirkulera i strömmarna. Smått avundsjuk på de som vadat ut mitt i strömmen stod jag på några stenar och ångrade prioriteringen när jag packade inför resan. Men vad gör väl det när den lättburna turen finns med. På femte kastet drog det till och snart hoppade en av de större harrarna mitt framför mig. Stormköket fanns med och jag hade utlovat harr till lunch. Den 46 cm långa harren som normalt ska simma vidare koktes och åts upp. Farsan tände pipan och resan avrundades så småningom med hämtpizza och kortspel på Hotell Vinterpalatset.