Harasjömålas Flugström

Då var det äntligen måndagen den 23:e maj. Idag stod det flugfiske på schemat. För cirka ett halvår sedan bestämde David, Joakim, Hampus och jag att vi skulle ta en tur till Harasjömåla och fiska i den välkända "Flugströmmen". Klockan slog 06 och vi lämnade Svarte utanför Ystad bakom oss. Tjockt med dimma och varning-för-älg-skyltar som dök upp med jämna mellanrum gjorde bilturen lite nervös. Att vi spelade Timbuktu på hög volym skrämde nog de flesta, både älgar och medtrafikanter. För att göra den två timmar långa bilfärden mer intressant slog vi vad om hur långt det var från Svarte till Flugströmmens åkant. Joakim tyckte 150 km, Hampus trodde på 135 km, David sa 144 km och jag gissade på 132 km. Den som kom närmast skulle få den planerade lunchpizzan betald av de andra. Receptionen i Harasjömåla öppnar 08.00, och vi kom fram sju minuter i åtta. Perfekt! Snabbt och lätt hämtade vi ut korten och ut i bilen igen. Nu stod mätaren på 138 km. Vi fortsatte in i den täta skogen och stirrade spänt på mätaren. Väl framme vid flugströmmen stannade den på 142,5 km. Med andra ord, David vann.

Ganska omgående märkte vi att det inte fanns någon aktivitet i poolerna så vi antog att fisken stod djupt i strömfårorna. Fram kom de stora och tunga flugorna. Det dröjde inte länge innan vår gissning blev bekräftad. Bredvid en sten i strömfåran stannade jag hemtagningen och lät flugan sjunka mot botten. När jag började dra in igen kända jag att något tog min röda guldhuvade fluga. En godtycklig regnbåge strax över 2 kg gjorde bra böj i mitt nya klass 4-spö. Längre ner längs ån stod Joakim och provade torrfluga. Plötsligt vakade en okänd fisk mitt ute i strömmen, precis bredvid honom! "En mört" föreslog jag. En snabb omplacering av flugan. PANG! Fisken kastade sig genom luften. Det var ingen stor fisk, men till allas förvåning en vacker Bäcköring. Kort därefter ser jag en svart siluett hoppa några pooler längre ner. Nu var det Davids tur. Han berättade att minuten innan hade han tappat en fin fisk tillsammans med flugan i poolen nedanför. Ny fluga och nytt kast i poolen ovanför gav hugg direkt. Efter en seg fajt kunde vi landa en fin regnbåge omkring 2 kg. Flugan satt löst i en tunn skinflik i munnen, tur att inte den också slet sig. Senare fick David ytterligare en fisk kring 2 kilo.

Klockan slog 14 och det var dags att äta, om än något motvilligt från Hampus sida. Vi for in (fortfarande med Timbuktu på hög volym) till Olofström och åt pizza. En timme senare var vi tillbaka vid strömmen igen. Jag gick upp till källflödet och fiskade mig neråt längs ån, utan hugg. Kom så småningom ner till parkeringen och möttes av en ovanligt glad David. Under tiden jag gick fisklös hade David tagit en ovanligt stark regnbåge på 2.7 kg. En rosa zonker kallad "porrflugan" var den skyldige. Hampus då? Hans första Flugströmmen-tur blev inte lottlös. Hela dagen hade stackars Hampus stött på motgångar och jäkelskap. Dåliga tafsar, flugpyntade granar och ett antal bommade hugg. Men han gav inte upp. Istället för att grilla korv gick han till samma plats som han stått vid hela dagen. Och till sist gick det vägen. Han kom tillbaka med en fint tecknad regnbåge nära 2 kg. Ett enormt tålamod gav resultat. Skam för den som ger sig! Ni kan ju gissa vad den högg på. Just det, samma förbannade rosa zonker som David fick sin på. Mörkret började falla och nu återstod bara 142,5 km och två timmar Timbuktu innan vi kom hem igen. Ännu en skojig och trevlig fiskeutflykt att minnas.