Ingen-gångs-grillar
En julidag i den varma sommaren möttes David och jag utanför en affär i Ystad för att gemensamt införskaffa allt som behövs för en lyckad kväll vid havet, det vill säga dricka, korv, korvbröd, engångsgrillar och diverse tillbehör. Till vår stora glädje fick man tre engångsgrillar för 59 spänn, som hittat tänkte vi och funderade inte alls på talesättet "man får vad man betalar för" utan var endast grymt nöjda över vår schyssta deal. Vi packade in alla saker i bilen och satte färdriktningen mot Österlen och Gislövshammar. Efter en tids bilfärd där David gestikulerandes visat vägen var vi så äntligen framme.
Klockan hade nu passerat nio och solen var på väg att gå ner. Efter lite mödosamt skuttande mellan stenblocken och ofrivillig vadning i det iskalla vattnet så hade vi hittat vår plats för dagen. Torskfiske stod på schemat och vattentemperaturen och platsen var idealisk för detta ändamål. Vi beslutade att tackla våra spinnspön för att göra några kast innan grillen skulle tändas. Jag satte på en lättkastad gladsaxvobbler och kastade ut, PANG, böjt spö direkt. De tunga knyckarna gjorde att det inte fanns något tvivel, det var torsk i farten. Helnöjd efter att ha krokat en fisk i första kastet stod jag där med ett flin på läpparna och drillade fisken. Då small det på en för David också och nu stod båda med fast fisk, perfekt början tänkte vi. Torsken var av den lite mindre kalibern och högg friskt på allt som rörde sig. Efter en stunds fiskande beslutade vi för att tända grillen och vänta in mörkret och förhoppningsvis de större torskarnas intåg.
Vi tog oss an engångsgrillen helt enligt manualen och slickade oss om munnen, nu skulle de smaka med korv tyckte vi. Givetvis beslöt sig grillen för att trilskas och vägrade att fungera. Skam den som ger sig tänkte vi och traskade iväg efter de resterande grillarna. Naturligtvis så vägrade även dessa att fungera och lämnade efter sig två tomma magar. Det var bara att gilla läget och sätta i sig vars två korvbröd för att stilla den mest akuta hungern. Korven beslutade vi oss för att steka hemma hos David så fort vi kom hem. Efter detta nederlag gjorde vi oss åter redo att ge oss i kast med fisket. Samma huggsexa som ägt rum innan pausen var fortfarande i full gång och vi blev snabbt mätta på de små torskarna som snabbt roffa åt sig draget så fort de hamna i vattnet. Några matfiskar slogs ihjäl men större delen fick gå tillbaka. När mörkret precis lagt sig och klockan blivit halv elva bestämde vi för att styra kosan hemåt. Väl hemma hos David så smakade korven utsökt och sköljdes ner med en kopp kaffe. En perfekt avslutning på en minnesvärd fiskedag tyckte vi och fortsatte att njuta av det goda kaffet.
