Havsöringsrapport
Satt i köket och bytte ut krokar på mina kustbeten då det oväntat klarnade upp och jag blev snabbt på fiskehumör. Kom ner till Engelskan halv fyra och upptäckte att det var fler som tänkt som jag, närmare bestämt sex andra fiskare. Jag tog en kopp kaffe i lugn och ro innan jag klev ner på en sten nedför parkeringen. Drog iväg några kast och kände hur jag fiskade med ett helt annat självförtroende nu när årets första var avklarad. Molnen skingrade sig och en blå himmel uppenbarade sig plötsligt. Med blicken ut över den ändlösa horisonten slog det mig att platsen verkligen känns som världens ände, som många kallar den. När jag kände mig som mest uppslukad av Östersjön högg det till och min mot reaktion blev hastig och lite tafatt. Efter några sekunder var dock fast fisk ett faktum. När fisken närmade sig land fick jag beslutsångest, skulle jag ta upp den eller inte. Det var ett riktigt gränsfall, på en skala noll till hundra där hundra är en perfekt blänkare och allt under femtio är utlekt fisk var det en sjuttiofemma. Jag tvekade länge men när jag såg att alla tre krokarna satt fast bestämde jag mig för att ta upp den. Efter rensning blev min tvekan bekräftad. Den var ok, men inte riktigt lika röd och fin i köttet som den jag tog hem i februari.
Joakim hade kommit ner från Helsingborg för att fiska havsöring under helgen. Vi hade bestämt träff vid Skarviken klockan åtta. Efter sedvanlig lägesrapportering om vad som hänt sen sist började vi efterhand koncentrera oss mer och mer på fisket. Efter ett tag flyttade vi oss till Reningsverket där vi fiskade oss sakta österut. Fiskade ganska länge från stenarna utanför Gjuteriet, men utan resultat. Åkte hem vid middags tid.
Blev hämtad av Joakim vid nio tiden. Vi åkte ner till en skvalpande och gråtrist Engelska bryggan. Var redan fiskare på plats och det såg sådär avslaget ut som det bara kan göra på en söndag. Vid fikan en timme senare började det gråa molntäcket plötsligt att spricka upp och några minuter senare värmde solen hur skönt som helst. På något sätt kändes det som att våren helt otippat anlände och senare på eftermiddagen steg termometern över sju grader. Varmt och skönt, men det blev ingen fisk.
Väderprognoserna hade signalerat högtryck och många meteorologer var nu eniga om att värmen skulle komma på allvar. Jag var uppe i ottan redo att möta solen vid Engelska bryggan. Fiskade på och kände hur högtrycket mer och mer infriade mina förväntningar om lite varmare kustfiskeklimat. Passade på att inviga Fiske och Sportbodens egendesignade snapsdrag, men tyvärr utan hugg. Efter en snabb runda västerut för att konstaterade att vattnet var grumligt åkte jag hem för att luncha. Nu kunde jag läsa av den högsta noteringen jag gjort på termometern hittills i år, hela 13 grader. Med en tröja mindre, solbrillor och utan vantar äntrade jag åter Engelskan en bit in på eftermiddagen. Någon öring blev det inte, men det gör inte så mycket en sån härlig dag.
När det in på eftermiddagen var solsken och svag vind kunde jag inte motstå att plocka fram flugfiskegrejerna och satsa på lite kvällsfiske. Åkte ner till Engelskan strax efter tre och såg hur en nästintill blank yta inbjöd till lite flugfiske. När jag fått in rytmen och linan sträckte som den ska dröjde det inte länge förrän det försiktigt gungade till i andra änden. Kunde utan att använda rullen dra in en "raga" som snabbt fick gå tillbaka. Vid fikan några kast senare träffade jag på en till som valt flugspöet. Vi växlade några ord innan vi förväntans fullt vadade ut. Ganska omgående såg jag att det plaskade framför min granne, han berättade senare att han på kort tid fått tre småöringar under måttet. När mörkret började falla drog det åter till i min lina, denna gång lite mer distinkt men jag misstänkte ändå att det var ännu en "raga". Tre kraftiga rusningar och ett försiktigt hopp gjorde att adrenalinet pumpade på och jag började möjligen hoppas på en blänkare. Efter lite dragkamp kunde jag dock skymta en lång "raga" på uppskattningsvis närmare fyra kilo. När jag krokade av den och såg den simma iväg slog det mig att det nog var den starkaste raga jag någonsin fått. Senare kom vi som fiskade på platsen fram till två saker, att fluga var rätt medicin denna kväll och att det var sjukt varmt för att bara vara mitten på mars.
Niklas hade kommit ner från Karlskrona för att göra sin onormalt sena havsöringpremiär. Efter olika övervägningar gällande väder och vind kom vi fram till att det fick bli en tur ut på Österlen. Vi började vid Vik och fortsatte sedan till Vårhallarna. Vi fiskade från klippformationerna (utan vadare) på båda platserna, men trots att det kändes bra blev det inga hugg. Vid mörkrets inbrott började vi frysa och kom snabbt överens om att lite mat på ett sjyst gatukök i Simrishamn skulle få avsluta dagen.
Hade planerat in lite kvällsfiske och begav mig ut sen eftermiddag. Jag började väster om Ystad men styrde snart österut mot Engelskan. Här gick det hyfsade vågor på grund av östvindarna. Ett kort fiskepass fick räcka, sen åkte jag tillbaka till den västra sidan. Här fiskade jag på timmen efter solnedgången men utan hugg. Mot slutet blev jag förföljd av en sportfiskeintresserad svan. Han började med att på håll undersöka min kastteknik men när han plötsligt skulle se hur draget rörde sig i vattnet var han lite väl besvärlig. På slutet var han nära att ta draget, men jag klarade mig. Hellre ingen öring än en arg svan på kroken!
