Havsöringsrapport 2017

Claes Norstedt
November 2017

Nu när min första säsong på kusten är avslutad och abstinsenbesvären börjar göra sig påminda greppar jag tangentbordet i ett försök att lugna mina fiskenerver och summera årets kustfiske efter havsöring.

Det dröjde till maj månad innan jag bestämde mig för att det var dags att ta klivet från put and take-dammarna i Skåne där jag känner mig som hemma till den vidsträckta sydkusten där havsöringen har sin hemvist. Ett nytt snabbt spö inhandlades tillsammans med ny lina och en flugask full med imitationer av räkor och betesfisk och jag kände redo att ta mig an silvret på kusten.

Det skulle snabbt visa sig att enda silvret jag kom i kontakt med under första halvan av sommaren var horngäddan, som vid varje tillslag gav mig hopp som snabbt övergick i besvikelse. Jag gjorde ett flertal turer som alltid slutade på samma vis och jag åkte hem med övertygelsen att det finns ingen öring. Jag började söka med ljus och lykta efter tips och råd som skulle föra mig närmre mitt första möte med kustöringen och varje gång jag hoppade i vadarna så hade jag återfått hoppet som några timmar senare var som bortblåst igen.

När jag blickar tillbaka på säsongen så är jag glad, men samtidigt förvånad över att jag fortsatte bege mig ut gång på gång trots alla motgångar, det hade varit så mycket enklare att bara hålla sig fast vid övertygelsen att havet är tomt och istället begett sig till närmsta put and take-sjö för att få känna draget i fluglinan och glädjan att få komma i kontakt med fisk. Men kusten hade tagit ett fast grepp i mig och känslan av att stå utvadad mitt ute i det stora havet tidiga morgnar, sena kvällar och alla dessa möten med naturen och djurlivet var så mycket större än att fånga fisk.

Mitt första möte med kustens silvriga riddare skulle dröja till början på september. Jag hade under en av mina turer mött en jämnlike som likt mig försökte knäcka kustgåtan. Vi bestämde redan under vårt första möte att slå våra icke så kloka huvuden ihop och försöka ta oss an utmaningen tillsammans. Vi kände rätt omgående att det var dags att svälja stoltheten och anlita professionell hjälp så under vår nästa tur så hade vi bestämt träff med en riktig veteran med flertalet öringar på sitt samvete. Platsen vi möttes på låg strax utanför Smygehamn och även om vi inte lyckades kroka någon öring under vårt första fisketillfälle så fick vi bevittna ett härligt skådespel med många stora öringar som gjorde gigantiska luftsprång. Det här var första gången på säsongen som jag fick se, inte bara en, utan flera ordentliga öringar. De fanns tydligen där ute trots allt.

Hoppet hade tänts på allvar och vi bestämde där och då att ses igen så fort förutsättningarna var de rätta. Det dröjde inte många dagar innan de nordliga vindarna som vi väntat på hade tryckt ner kallt vatten och förhållandena var perfekta. Vi bestämde träff en tidig morgon och det dröjde inte länge innan min gode vän Tommy hade krokat en öring. Det var en fin fisk, säkerligen mellan 2-3 kg. Jag hade precis börjat tänka att nu äntligen ska en öring få syna håvgarnet så var fisken borta. Men finns det en så finns det flera och några kast senare så kom det där kraftiga rycket i fluglinan som jag hade väntat på hela sommaren. Ett par minuter senare slöt sig håvgarnet kring min första kustöring och lyckan var total. Har nog aldrig känt att jag förtjänat en fisk så pass mycket som där och då. Jag hade kunnat sitta där med öringen i håven och bara njutit resten av dagen men efter några snabba bilder så fick den simma tillbaka dit den hör hemma. Samma tur krokade vi varsin mindre öring och även om det inte skulle bli fler öringar på sydkusten den här säsongen så var förbannelsen äntligen bruten.

Den öringfeber som hade drabbat mig och Tommy tog oss över till Fyn i Danmark under en helg i oktober där jag trots dåliga förhållande tog årets tredje öring. Vi spenderade en natt på Denmark Fishing Outdoor Lodge som är ett paradis för oss kustfiskare. Där finns allt du behöver för den perfekta upplevelsen på Fyns södra kust, med allt från utmärkt boende med väl tilltagen relaxavdelning där du kan binda flugor eller ta del av det breda urvalet av filmer och litteratur, till de senaste tipsen vart du bör koncentrera ditt fiske under din vistelse. När du sen kommer tillbaka efter en lång dag vid kusten så finns det inget bättre avslut på dagen än att sätta sig i den italienska restaurangen och avnjuta en god måltid. Jag ger stället 5 av 5 kustöringar, det blir inte bättre än såhär.

Blickar jag tillbaka på säsongen så har det varit värt allt slit, jag har fiskat på platser som jag antagligen inte borde och under förhållande som varit långt ifrån perfekta, men desto fler lärdomar har jag dragit och jag känner mig mycket bättre rustad inför nästa säsong. Jag räknar dagarna till jag återigen får kliva i vadarna och skapa nya minnen.

Vi ses på kusten 2018.

Det är glädjande att Claes tagit över staffetpinnen efter mig och rapporterar om sitt havsöringsfiske längs den skånska kusten.
/ David