Höstfiske i Tunbyholmssjön
David rattade Audin säkert genom det böljande höstlandskapet och efter en längre bilfärd svängde vi in på parkeringen. Jag, Joakim, David och hans lillebror Marcus skulle prova lyckan i Tunbyholmssjön. Luften som mötte oss var frisk och kall, en riktigt härlig höstdag med andra ord. Sjön låg vackert omgärdad av skog som med sina vackra höstfärger ramade in sjön på ett magnifikt sätt. Vi styrde våra förväntansfulla steg mot den lilla stugan där vi senare tänkte förtära vår matsäck. Jag och Marcus valde att starta dagen med lite spinnfiske för att kunna täcka av större ytor. David och Joakim riggade sina flugspön. Vi intog de fyra bryggorna och började finkamma sjön. Ingen aktivitet första halvtimmen så jag bestämde mig för att utforska den andra sidan av sjön. Här låg vassen tät och näckrosbladen prydde vattenytan. En lucka i vassen fick duga och med trevande steg närmade jag mig vattenbrynet. Marken kändes fast och med lite tur lyckades jag snirkla ut draget mellan trädgrenarna. Efter två vevtag blev det tvärstopp! Några svordomar avverkades då jag förstod att det varken var några av sjöns regnbågar eller gäddor som lagt vantarna på min vobbler, utan en näckrosplanta. Nåja det drabbar även de bästa tänkte jag och drog åt bromsen och la i backen. En olycka kommer dock aldrig ensam. Marken under mig hade ersatts med dy och mina skor sjönk sakta neråt. Efter ett par svordomar befann sig i alla fall både jag och vobblern på torr mark.
Ett par smörgåsar senare och en spinnare i andra ändan begav jag mig ut igen för att se om lyckan vänt. Inga av sjöns invånare tycktes vara hemma, hugg och andra spår av aktivitet i lyste med sin frånvaro. Det fick bli en gemensam fikapaus för att ladda inför andra halvlek. Fikat smakade utmärkt och med nya krafter kändes vi oss redo att återigen ta oss an de tjuriga bågarna. Nu ersattes spinnspöet av Davids flugspö i hopp om en mer lyckad eftermiddag. Vi spred återigen ut oss på bryggorna och började jakten. Med van hand började jag svinga flugspöet likt så många gånger förut och känslan var som vanligt obeskrivlig när linbågen skar genom luften för att vackert sträcka ut sig längst vattenytan. Det vackra vädret och fiskarnas brist på intresse vaggade sakta in mig i drömmarnas värld, men snabbt kom jag tillbaka till verkligenheten då något i andra ändan hade fattat tycke för flugan. Två snabba ryck och böjt spö i två sekunder följdes upp av slak lina. Frustrationen var enorm. Men det tände ett litet hopp om att nu skulle det vända. En fiskekontrollant hade precis anlänt och han tröstade mig med att fisken hade varit ganska försiktig även under gårdagen. Det dröjde dock inte länge förrän Joakim hojtade till och vi andra kunde konstatera att nu var det i alla fall fast fisk! Efter några sekunder kunde vi konstatera att det var en gädda som hade tagit flugan. Efter ett par minuter slöt sig nätet kring gäddans kropp och efter några väl riktade smällar med den omtalade "bulten" så hade vi förpassat gäddan till de sällan jaktmarkerna.
På samma gång som hugget var väntat som kom det ändå som en total överraskning när linan gled ur händerna på mig. Ett relativt snabbt mothugg följdes av böjt spö. Jag hade på känn att mothugget var för tafatt och efter någon virvel i vattenytan så var fisken borta. Lite mer frustrerande när det händer en andra gång men det va bara att bita ihop och kämpa vidare. Hann inte fundera särskilt länge förens Joakim gav ifrån sig ett skrik från bryggan bredvid. Tydligen hade något våldsamt tagit hans fluga och slitit linan ur handen på honom för att därefter försvinna. Sjöns invånare hade verkligen vaknat till liv. David som hade utrustat sig med spinnspö stod på bryggan på andra sidan sjön och fiskade av vasskanten med ett mindre skeddrag. Plötsligt visade sig en fisk i ett ljudligt plask strax utanför vassen precis där David hade riktat många av sina kast. Några kast senare var dagens andra fisk krokad. Marcus la benen på ryggen med håven i högsta hugg och det dröjde inte länge innan dagens andra fisk var landad. Efter några snabba bilder för att föreviga regnbågen gjorde David mig sällskap på bryggan för lite småsnack. På andra bryggan stod Joakim och Marcus och attackerade sjön med både spinnspö och flugspö. Just när vi trodde att huggperioden hade gått över tar något försiktig Joakims fluga. Efter en smärre förvirring från hans sida huruvida fisken sitter kvar eller inte är dansen i full gång. Fisken bjuder upp till en härlig kamp med massa underhållande luftsprång. Även denna fisk landas säkert i håvgarnet och en fin regnbåge strax under kilot blir dagens tredje fångst. Höstdagen börjar lida mot sitt slut och solen sänker sig sakta nedåt över horisonten. Jag gör ett sista ryck med spinnspö utan större framgång. David och Joakim känner sig nöjda och börjar samla ihop prylarna inför hemfärden medan Marcus och jag gör några sista kast. Precis när man tror att dagen är slut så hojtar Marcus till och efter plask i ytan så kan vi konstatera att hans livs första gädda är krokad. Efter en stunds dragkamp får gäddan snällt ge upp. Det fick sätta punkt för en härlig höstdag, kanske rentav den sista i sitt slag för året. Det blev ingen fisk för mig, men vädret, stämningen och huggen har återigen väckt den där känslan som jag fick på min första fisketur och som för evigt kommer att ha en plats i mitt hjärta.
