Lagan - 6 år senare

"Jakten fortsätter nästa år", så löd texten 2005 när vi senast var på laxjakt. Det skulle i själva verket dröja sex år innan vi satte foten vid Lagans åkant igen.

Som avtalat möttes vi fredag eftermiddag i Lund för en gemensam tågresa till Helsingborg och vidare med bil till vårt mål, Laholm. När vi kom runt kröken i Laholm möttes vi av en folkmassa av sällan skådat slag. Ett hundratal spösvingare stod längs åkanten på gröningen och träden hade pyntats med fångster. Den visuella bilden gav på något sätt en lovande känsla - denna gång kunde det kanske bli fångst, även för oss.

Vi checkade in på Laholms vandrarhem och gick sedan ut på staden i sökandet efter något ätbart vilket i slutändan blev pizza. Innan det blev dags att kravla upp i loftsängen gick vi ner i källaren för en kort turnering i rundpingis. Hampus fick närkontakt med en stol, stupade i golvet och fick därefter nöja sig med att vara åskådare.

Alarmet ringde kvart i åtta och vi kastade i oss den förbeställda frukosten till Cornelis "Cecilia Lind" framförd av vandrarhemmets trubadur. Vårt första stopp blev fiskeaffären för påfyllnad av tafsar och flugor. Sedan for vi ut till flugfiskesträckan "Svinaholmen" vid Ösarp. Väl på plats insåg vi att vattennivån var mycket högre än normalt vilket försvårade all form av vadning. Vi vandrade tillbaka mot Ösarps ö och hittade en mycket fin forsnacke och strömfåra som riktigt "luktade fisk". Två laxar visade sig i ytan så vår teori var inte helt fel, men huggen uteblev. Hampus som går under namnet "Gäddamannen" blev trött på den bångstyriga laxen och bestämde sig för att gäddan vi sett tidigare skulle få syna Hampus flugor. Inom loppet av en kvart sög gäddan i sig den vit/blåa flashflugan och Lagan-resans första fisk var ett faktum. Förutom gäddan gav fem timmars laxfiske inget så vi vände och körde tillbaka till centrum för lunch hos "Roffes Grill".

Under vår vistelse vid Ösarps Ö såg vi ett öppet parti på södra sidan av strömmen, något av en bristvara nu när vattennivån var så hög. Eftermiddagsfisket skulle bedrivas där. En fin strömfåra svepte förbi en vadbar hölja vilket gav en eminent plats att sträcka ut linorna i strömmen. Trots denna fina plats, där alla faktorer såg ut att stämma uteblev huggen helt. Det närmaste till hugg var en kort okänd tyngd, som försvann lika fort som den kom.

Mörkret kom krypandes över ängen och det var dags att vandra "hemåt". Kvällen bjöd på kinamat och vars en stor stark. Avslutningsvis blev det lite flugbindning i temat "stort, tungt och skrikigt". Dubbla mässings-skallar och rävhår i skarp orange färg skulle förhoppningsvis både synas och komma närmare laxen.

Jag vaknade i vanlig ordning en timma innan de andra, laddad till tusen. Sex år tidigare befann jag mig i samma situation och då gick jag upp och band flugor. Sedan den dagen har just "Niklas flugbinderi i mörkret" blivit lite av ett stående skämt i gänget. För att inte utsättas för mer terror somnade jag om med drömmar om laxar på flugspö. Vi kröp ur sängarna lagom till frukost och efteråt blev det packning och städning innan vi checkade ut från vandrarhemmet.

Jises pool är en flugfiskesträcka på norra sidan av ån där strömmen går nära kanten. Vi insåg genast att populariteten för just denna sträcka inte kom som en slump. Här visade sig laxen med jämna mellanrum i plask och luftburen akrobatik, ibland väldigt nära land. I tjugo gradig värme fiskade vi av sträckan timme in och timme ut, utan minsta känning.

Det var så småningom dags att avsluta fisket och gå tillbaka. På vägen genom gräs och snår hörde vi ett rop - "Har ni håv?!". Nere vid åkanten satt en man med böjt spö och bad om hjälp att landa sin Lax. Efter lite bestyr tog mannen ett gälgrepp och lyfte fisken ur ån. En fin hanfisk med gedigen krok och blommande lekdräkt som visade 6,5 kg.

Närmare en lax än så kom vi inte denna gång. "Jakten fortsätter nästa år" och förhoppningsvis innebär det 2012.