Fjällfiske i Ljungdalen

Söndagen den 5:e juli var bilen äntligen packad och klar för årets resa till Ljungdalen. Bilen fylldes med Hjalmars Ludvig, Alexander och Gustav plus en Tobias Person.

Efter 96 mil kom vi fram till Storsjöns fiskecamp och det kliade i fingertopparna, men vi kom fram till att vi skulle vänta med fiske tills nästa morgon. Det blev en kall pilsner och en god bit mat i restaurangen istället.

Vi steg upp till ett fuktigt klimat, regn låg i luften och vinden var frisk. Dagarna innan vi anlände hade vädret varigt fint med mycket sol, men det verkade som om det var på väg att vända. Vi bestämde oss för att pröva fiskelyckan på ett ställe som gett bra utdelning tidigare. Skärkån ett fint ställe med lugna strömmar som övergår i lugna partier, inbäddat av dvärgbjörkar. Perfekt för torrflugefiske.

När vi kom till platsen så såg vi att vattnet var mycket lågt tack vare det torra vädret som varit. Vi kämpade på, och lyckades kroka några harrar, inga stora men vackra. Vi stannade resten av dagen, fiskade i intervaller och njöt av naturen.

Vi bestämde oss för att fiska i Sölvbackaströmmarna, ett populärt ställe som hållergrov harr och öring. Vi vet att där finns harr på över kilot men just denna dag fick vi nöja oss med fiskar kring 20-30 cm. Alex fiskade en bit uppströms där han hade hittat en bra nacke. Jag och Ludde stod på en favoritplats där vi förra året fick harr kring kilot. Tobbe stod en bit nedströms. På väg hem konstaterar vi att Alex haft bäst fiske, han såg lite kaxigt belåten ut.

Vaknade vid tio och konstaterade att det blåste och var mörkt ute. Efter en super god frukost med kaffe och baguetter åkte vi till Sölvbacka igen. Vi fiskade av älven medströms cirka två km tills vi kom till samma ställe som vi varit vid under gårdagen. Jag och Ludde fiskade på samma ställe och plötsligt såg jag ett kraftigt böjd spö bredvid mig. Det visade sig vara en harr på 44 cm och Ludde sken av lycka, resans hittills största. Märkligt var att vi på samma ställe med samma fluga fick en likadan harr.

Hungriga åkte vi tillbaka till campen för att äta för att sedan återvända till samma plats några timmar senare. En eldstad förgyllde eftermiddagen men någon mer storfisk blev det inte. På kvällen blev det öl och fiskesnack. Tobbe band några flugor som jag tyckte blev sämre för varje öl men det tyckte inte han.

Då var det dags för Skärkån igen fast nu den nedre delen ovanför Dalsjön. Den här delen avSkärkån är mycket fin med både strömmar och lugna partier. Ån rinner in till en myr så det finns gott om mygg och knott, EXTREMT mycket knott. Här har både Ludde och Alex tappat fina fiskar och jag såg min första vilda bäver här.

Jag började att fiske utanför vår lägerplats men utan någon lycka så jag bestämde migför att gå uppströms till ett ställe som jag alltid fiskar på när vi är här. Ganska snart sitter det en öring på kroken, ingen stor men livlig är den och gör några hopp innan jag kan kroka av den. Jag får två i samma kaliber innan jag ger mig. Ingen hade särskilt bra fiske den här dagenoch vädret var inte på vår sida så vi begav oss hem tidigt.

Vi tog lite sovmorgon den här dagen då vädret var mycket dåligt, regnet bara vräkte neroch det blåste. Senare begav vi oss till Sölvbacka för att pröva där en sista gång. Vifiskade högt upp i älven bara några hundra meter från dammen.

Tobbe och jag fiskade tillsammans på en fin sträcka som gett bra resultat tidigare. Tobbetar ett gäng fina öringar, jag står och tittar på när han kämpar med dem i den starka strömmen. Vi tar en paus från fisket för att mötta upp Ludde och Alex. Vi får höra att Ludde lyckats fånga en öring runt kilot i en djupare pool. De har även sett en del stor fiska hoppa och vaka. Så när Ludde ger upp sin plats, en sten som ligger ute i älven, så tar jag den. Jag fiskade först med nymf och sedan med Wolly bugger, men utan resultat. Jag tröttnade och lämnade platsen för att värma mig. Alex testade på samma ställe, men han lyckades inte heller. Jag gav stenen ett sista försök och den här gången gav ihärdigheten resultat. Jag kände ett kraftigt hugg och när jag lyfter spöet förstår jag att det måste vara en stor fisk. Cirka tio minuter senare så lyckas jag få in fisken till min sten. Alex kommer med en håv och lyfter upp fisken. Det är en mycket vacker öring på 1,35 kg. Jag är överlycklig och vi tar några bilder innan jag sätter tillbaka den.

Nu ville alla fiska i djuphålan. men klockan började bli mycket. Jag och Ludde gjorde upp en eld när vi hade lite uppehåll från regnet. När mörkret lagt sig satt vi alla fyra vid brasan och bara njöt. Vid elva tiden kom en äldre man som vi snacka lite med. Vi sa att vi hade fått bra med fisk den här dagen och just här. Han gick ut på stenen och på första kastet fick han ett rejält hugg. Jag gick för att hjälpa honom med håvningen men precis när jag kom fram så släppte fisken från kroken. Han svor och spotta lite men han la ut flugan igen och tar öring efter öring. Det var mystiskt, vi trodde att dagen var över men nej. Han fick nog upp tre öringar kring kilot. En kort stund senare så vandrade vi tillbaka till bilen och körde hem.

Vi hade snackat om att fiska röding så vi bestämde oss för att göra ett försök. Vi hittade en sjö på kartan som skulle innehålla stora rödingar. Sjön är belägen på kalfjället så vi vandrade upp. Utsikten va magnifik.

Sjön var mycket vacker, men vi kom snabbt underfund med att det skulle bli svårt att fånga röding här. Sjön var stor och vi är inga rödingproffs precis. Vi fiskade ett tag, sen bara njöt vi av den slående naturen. Vi kände att vi var färdigfiskade för den här resan och senare på kvällen körde vi hem till Skåne.

I bilen så tänkte jag tillbaka på dem andra åren vi har besökt Ljungdalen och kom fram till att det måste ha varit det bästa året, hittills.