Laxlös (igen) i Mörrum

Niklas Leijon
Maj 2014

I ett och ett halvt år har jag pendlat mellan hemmet i Karlskrona och jobbet i Olofström och den som känner till E22, vet att den korsar Mörrumsån vid poolerna 11 och 12. Varje morgon och kväll har jag stirrat ut genom bussfönstret och fantiserat om laxarna där nere i forsarna och varje morgon och kväll ökar suget en smula att ge Mörrumslaxarna ett försök. Till slut blev suget så stort, på gränsen till ohälsosamt och något behövde göras.

Jag hoppade i bilen okristligt tidigt och satte kurs mot Mörrum. Till den början såg vädret ut att bli ett perfekt laxfiskeväder med överhängande gråa moln i horisonten, men väl framme vid åkanten sken en strålande sol och temperaturen började sakteliga stiga.

Jag började min premiärtur vid nacken till pool 7 och fiskade mig hela vägen ner till E22-bron, en sträcka på cirka halvkilometern. Sträckan har ganska snabbt flöde med lite lugnare områden här och där. Under gårdagens rejkning pekade Henrik, en av de anställda på kontoret, ut några platser jag skulle vara extra nog att fiska av. Han betryggade mig även med frasen ”På denna sträckan har du nog störst chans att få lax, då du fiskar överallt och inte bara på ett fåtal platser”.

Vid nio tiden hade fyra timmars tvåhands swingande börjat ta ut sin rätt och det blev läge för en paus. Vid bänken växlade jag några halvdåliga tyska ord med en något mer erfaren Mörrumsfiskare. Han gav några tips och hints innan jag bar av ner till strömmen igen för att avverka den sista sträckan norr om bron.

Trots de fina nackarna och strömmarna uteblev huggen helt. Jag har inga som helst tvivel på att flugan har passerat en eller två laxar men jag tror det största problemet är att jag inte riktigt vet hur jag ska fiska flugan effektivt och vid lunch fick det vara nog. Kortet jag köpte var ett ”halvdagskort” där byte mellan södra och norra sidan om laxens hus sker vid lunch. På vägen tillbaka mot bilen fick jag ett tips för en trogen Mörrumsbesökare. ”Du måste testa den översta poolen!, Pool 32. Du blir inte besviken” sa göteborgaren innan vi vandrade vidare åt motsatt håll.

Efter en snabbtur på ICA stod jag där vid 32'an och jag var inte besviken. Långt ifrån. Jag blev nog allt lite kär i den här poolen. Lugnflytande, jämn ström och inte bredare än att man kunde nå andra sidan med ett väl genomfört kast. Vadningsmöjligheten var perfekt längs hela poolens längd och längst nere i poolen syntes en distinkt nacke till nästa pool.

Här stannade jag resten av dagen och delade sträckan med ett par andra fiskare. Under eftermiddagen kom en äldre herre med sin fru och jag kunde inte låta bli att lägga ett öra till när han talades vid med de andra fiskarna. När jag väl fick modet till mig och frågade honom om fisket här i Mörrum visade det sig att herrn hade fiskat i här sedan 15 års ålder. Nu var han 69 år gammal och vis som självaste Gandalf. Historierna och kunskapen han besatt höll mig fängslad i nästan två timmar. Kvällen närmade sig och så småningom stod jag själv i pool 32. En härlig känsla. När det sen blev dags att vända blicken hemåt kunde jag summera att de stora huggen uteblivit och det enda jag lyckats lura var ett laxsmolt knappt decimetern lång. Rätt sort men fel storlek.

Så småningom, framåt Juli-Augusti sägs ”grilsen” (eller laxkalven som den också kallas) inta scenen tillsammans med Mörrums stora Havsöringar och då kommer jag stå där igen i 32an, ivrig i att försöka minnas vad den äldre herre nu hade sagt...