Lågvatten och OS-final

Jag och David hade kommit överens om några timmars gemensamt kustfiske. Vi anlände till Engelska bryggan vid Ystad strax efter klockan ett. Förhoppningarna var stora efter rykten om många stora öringar under veckan. Vi möttes av lågvatten, molnfri himmel och nordlig vindriktning, inga bra förhållanden för denna plats. Vi vadade ut och svängde våra spön i en timme utan en känning. Tankarna började glida över på OS-finalen i ishockey (Sverige-Finland) som spelades samtidigt. David föreslog att vi skulle byte fiskeplats och jag höll med. Vi bestämde oss för att prova en bit öster ut, vid Sandskogen. På vägen dit hörde vi på radion att Sverige tagit ledningen med 2-1 i hockeyn.

Väl framme såg vi hur sandbotten sträckte sig som en skrynklig duk under vattnet, inte optimalt för öringfiske men värt ett försök. Tiden gick, huggen lös med sin frånvaro och vi tyckte det var dags att återgå till bilen för att lyssna på hockeyn. Nu var tredje perioden snart slut, endast en minut återstod och Sverige ledde med 3-2. Vi hörde hur målvakten Lundkvist ålade sig fram och tillbaka i kassen. Vi satt som på nålar sista sekunderna innan matchen blåstes av. Sverige vann! Vi bestämde oss för att åka tillbaka till Engelska bryggan för ett sista fiskepass. Solen var på väg ner, kylan gjorde sig tillkänna och mörkret började falla då det plötsligt ryckte till i andra ändan. Snabbt kastade jag ut igen, vevade in sakta och PANG, där satt den! Ganska snabbt märkte jag att det var en utlekt öring och efter avkrokning fick den snabbt sin frihet tillbaka. Vi avslutade så småningom fisket för att hemma kunna se det vi tidigare hört, slutminuterna i OS-finalen.