Favorit i repris

Mars 2012
Alexander ringde mig fredag kväll och med lite övertalning så satt vi i bilen mot Nättrabyån på lördag morgon. Väl på plats delade vi på oss och jag vandrade längs flugsträckan medans Alexander fokuserade på sträckan avsedd för spinnfisket. Vattennivån hade sjunkigt en decimeter sedan sist men strömmen var minst lika stark och fortfarande svår att få ner flugan i trots både sjunkspets och mässingsskallar.
Det dröjde inte länge innan byxfickan tjöt till och Alexander berättade om sitt nya personliga rekord. En id på hela 2,1 kg hade slukat hans förhållandevis stora Rapala.
Efter lite mellanmål drog vi slutsatsen att det kunde vara värt att undersöka de övre två poolerna, norr om E22. Här flyter strömmen genom skogen vilket bevittnas av alla grenar, träd och rötter som sticker upp lite här och var. På andra platser syns endast ett tomt mörkt djup. Hur bottnen ser ut här, i dessa övre skogspooler kan man bara inbilla sig. Vi traskade omkring i leran längs ån då plötsligt Alexander skymtade ett hastigt skimmer och kände ett mäktigt sug men krokarna fann inte sitt grepp och skimret försvann under den turbulenta ytan. Så småningom vandrade vi tillbaka till bilen och de nedre poolerna där Alexander missade ytterligare en varelse i silverskrud.
Efter fikan insjuknade Alexander plötsligt i gäddfeber och drog ut det stora artilleriet. Stora papegojfärgade vobblers gav snabbt utdelning. Ett ypperligt exemplar av fet skärgårdsmadam på cirka 6 kg. Längre upp fann jag mig själv med ett spinnspö i handen och fiskade av den sista biten av ån med lugnare ström. Metodiskt sökte den lilla röda Vimsen av området och till sist, nästan inne vid land kom den efterlängtade stöten. Tunga knyckar skvallrade om gädda och utan tafsen trodde vi att gäddan skulle gå som vinnare ur kampen men då fick vi se den typiska torpedsiluetten och jag utbrister något chockartat, ”Det där… är ingen… gädda!?!” Flertalet långa och kraftiga rusningar senare håvades, fotograferades och återutsattes en något mager öring på 3,2 kg. Med ett kraftigt slag med stjärten försvann öringen ner i det humusfärgade vattnet igen och fisket fortsatte någon timme till innan vi vände bilen hemåt.
Mer information om Nättrabyån: www.nattrabyan.org