Jakten på Röding

Joakim Bossner planerade resan och efter besked från tillfrågade stod det klart att vi bara behövde två flygbiljetter och ett tält. Jag och Joakim skulle ut på vår sjätte fjällresa tillsammans och målet var denna gång flugfiskesträckan mellan Rautasjaure och Rautasälven.

Resan

Från Sturup via Arlanda till Kiruna. Därefter buss 3 mil norrut till den lilla orten Rensjön. Klockan hade passerat halv fem och med 20 kg på ryggen påbörjade vi vår vandring mot den tänkta fiskesträckan. Det blev ett tufft kvällspass över berget och vid halv elva hade vi vandrat 1,5 mil. Vi var slitna och bestämde oss för att slå läger i en dalgång nära ett litet vattendrag. Stormköket packades upp, tältet restes och efter kvällsmaten somnade vi nästan omgående.

Björnparanoia

Jag tror att alla som vandrat uppe på kalfjället känner igen sig om jag säger att det tar lite tid att vänja sig vid miljön. Att balansera ryggsäckens av och påtagningar, att få fötterna att trivas i kängorna och inte minst att känna att man hör hemma bland dessa enorma vidder. Utöver detta har man som skåning ofta lite björnparanoia. Varje sten är en potentiell björn.

Mörkret hade smugit sig på och vi var både fysiskt och psykiskt trötta. Vi stannade för att pausa. En "sten" rör sig varpå jag säger: "Det där måste vara en björn". Joakim tittar och säger först självsäkert "Nä, det är en ren", för att sekunderna efter ändra sig till: "Jo, de är det nog". Den rörde sig sakta uppe på berget för att sedan vända mot oss i snabbare takt. Joakim började med att ta fram kameran, men något senare åkte även kniven fram. Pulsen steg hos oss båda och tröttheten var som bortblåst. Vi reste oss, började gå och efter några minuter förvandlades björnen - till vår stora lättnad - till en fyrhjuling. Vi fick senare reda på att det var "Lappen" som var på väg hem från sin stuga.

Första fisken

På morgonen gick vi den sista biten till flugfiskesträckan. Ute på en udde hittade vi en perfekt tältplats nära fiskbart vatten. Joakim bytte snabbt till vadare och med sitt nyinköpta flugspö tog han några steg ut i strömmen. Minuterna senare var första fisken ett faktum, en liten öring kunde på håll dokumenteras. Följande kväll fångades ytterligare några öringar, men ingen av nämnvärd storlek.

Högt fisketryck

Vi träffade ett gäng när vi nådde flugfiskesträckan, det hade vi räknat med, men när helikopter efter helikopter släppte av folk började det kännas lite väl befolkat. En relativt kort sträcka hade efter ett par dagar över tio tält. Fisketrycket var under vår vistelse lite väl högt.

Första (och resans enda) röding

Tredje dagen ropade Joakim på mig. Spöet var knappt böjt och Joakim såg nonchalant ut trots det bestämda ropet. Mina tankar gick direkt till röding och mycket riktigt var det en liten röding som hade tagit hans fluga. Den dokumenterades väl, det var trots allt resans enda röding.

Storm, minst...

Vi vaknade av att tältet fladdrade febrilt. Det stänkte till och med upp vatten från strömmen. Beslutet att packa ihop och röra sig var enkelt, det var omöjligt att flugfiska med dessa förutsättningar.

Den intresseväckande sjön

Vi hade sett en ganska stor sjö halvvägs på vår vandring. Nu skulle vi vandra tillbaka och undersöka fiskemöjligheterna i sjön. Ju mer man tänkte på det, ju mer man tittade på kartan, desto intressantare verkade den. Förhoppningar om bra rödingfiske väckes åter.

Vi nådde sjön en bit in på eftermiddagen och provfisket inleddes. Gammal sambebyggelse och ett par båtar skvallrade om bra fiske, men tyvärr var det helt livlöst medan vi fiskade. Vi packade ihop och satte riktning tillbaka till Rensjön.

Kiruna

Tillbaka i Kiruna checkade vi in på hotell Vinterpalatset där vi sov sista natten. Vi konstaterade att man vänjer sig lättare tillbaka till bekvämligheterna. Vi besökte Hjalmar Lundbohmsgården och den gamla träkyrkan innan vi åkte hem.