Röena

Niklas Leijon
Maj 2019

Då var det äntligen dags för årets försommarfiske. Valet föll på “Röena”, en av Camp Mayfly’s många anläggningar, ca 20 minuter utanför Osby. Jag, Claes och Johan började bita av de 13 milen från Lomma i samband med att regnet började falla och avtog i lagom tid när vi rullade in på parkeringen. Ulf tog emot oss och visade oss runt i hus, faciliteter och givetvis runt dammarna. Röena består idag av sju dammar i varierande storlek, välplacerade mitt i den nordskånska tassemarken långt ifrån buller och oljud.

Den dammen som föll mig mest i smaken var en av de mindre, längs med stigen. Delvis för att det var nog bland de dammarna som visade mest aktivitet, men även för att de stora stenarna som fanns utplacerade bjöd på ett spännande fiske. En liten brun nymf knöts på tafsen och placerades bakom en av de där stenarna och inom loppet av några sekunder kom fisken som en torped och slukade flugan men mothugget kom givetvis för sent. Jag lät vattnet vila en stund innan den lilla nymfen försiktigt började bombardera dammen igen. En längre paus i hemtagningen skulle sedermera visa sig vara en giftig taktik för helgen men strax efter att fisken insåg sitt misstag for den in bakom stenarna och slet av tafsen. 2-0 till Röenas regnbågar. När klockan slog 22 var det slutfiskat och vi bytte flugspö mot en kväll med mat och dryck som växlades mellan gamla historier och snabba skämt.

De första fotstegen hördes strax efter klockan 5. Det visade sig i vanlig ordning vara mina egna, men en knapp halvtimme senare stod de flesta och stampade vid ytterdörren, likt ett kosläpp. Jag tog återigen plats vid dammen och väntan blev inte lång. Både första och andra kastet gav hugg men båda mothuggen missade. Runt de övriga dammarna började det också hända saker. Hans tog tre snabba i dammen intill “min” och bland de övre dammarna kom rapporter om både landade och tappade fångster. Jag tappade ytterligare en vid dammen nedanför och ett tag blev det nästan köbildning vid rensbordet. Strax innan lunch återfann jag mig vid den lilla dammen, igen. Jag hade gett mig tusan på att jag skulle få revansch och till slut gick det vägen. En skaplig 2kgs regnbåge nöp tag i den lilla svarta streamern och efter lite luftakrobatik och hår-resande rusningar bland stenarna kunde jag äntligen landa min första och enda fisk för dagen.

Vid lunchtid ställdes spöna i racket och vi lät dammarna vila medans vi avnjöt den traditionsenliga grillkorven. Där kunde vi konstatera dagens två stora händelser. Hans hade fyllt sin kvot innan lunch i sedvanlig ordning samt att David, mot sedvanlig ordning, inte hade fått någon fisk. Något som är en högst ovanlig företeelse. Dagens tredje stora händelse kom strax innan hemfärd då Roger, som inte fått något tidigare, håvade tre fina regnbågar i rask takt. Så småningom blev klockan 13 och det var dags för mig, Claes och Johan att åter nöta av de 13 milen tillbaka till civilisationen igen.