Skärgårdsrapport
Efter en godkänd tentamen tyckte jag att jag var värd några timmars fiske. Greppade spö, rulle och flugask och begav mig mot vattnet. Under tiden jag väntade på att en kompis skulle ansluta till äventyret passade jag på att ta några kast i vanlig ordning. Sakta vandrade jag mot högskoleområdet men stannade i mina spår när polaroidbrillorna avslöjade en ganska stabil gädda precis utanför vattenbrynet. På en trång promenad, med träd bakom ryggen och inget kastutrymme bakåt fick jag mindre graciöst snärta ut flugan i vattnet. Sekunden efter nedsläpp var cirkusen i full gång. Efter en seg och något utdragen kamp fick jag ett säkert grepp och lossade den hullingslösa kroken, tog några bilder och återutsatte den fina skapelsen. Cirka 5 kg och nytt personbästa på fluga.
Jag mötte upp Björn därefter och guidade runt honom kring högskolan. När mina tips gav utdelning insåg att jag känner området och Karlskronas gäddor ganska väl. Vi vandrade runt i några timmar innan det blev dags att bege fisket för denna gången. Totalt sett fick vi 5-6 gäddor och missade lika många.
Jag och Björn tog ett nytt race med gäddorna. Vi fiskade denna gång vid Västra Mark och jag visade honom mina favoritplatser. Gäddorna verkade lite småtjuriga och svåra att få till hugg. Björn tappade några mindre fiskar runt vikarna och jag missade tre hugg vid båtklubbens hus. Slutligen knep en större gädda min fluga och i den sista lilla viken lyckades Björn äntligen spräcka nollan med en tvåkilos gädda.
Mitt nyinköpte flugspö för gäddfiske var inte invigt. Denna eftermiddag skulle det förhoppningsvis ske. Jag började mitt fiske bakom högskoleområdet som jag brukar. Vinden låg på lite kraftigare än vad som kan anses vara "bekvämt" men det nya spöet fixade det galant. Jag sökte av de områdena som tidigare gett fisk utan minsta tillstymmelse till liv. Lite småförbluffad nådde jag så småningom mina gamla jaktmarker, Västra Mark och förhoppningarna höjdes. Förra veckan fanns det gott om gädda under mer eller mindre samma förhållanden, men idag var de som bortblåsta. Timmarna gick, mörkret kom och det blev till att vandra hem, än en gång med det icke invigda spöet.
Efter gårdagens hårda nederlag blev det till att byta taktik. Nättrabyån hade giltig fisketid 48 timmar till och så här i hösttider är det hög tid för öringvandring. Tanken var, med allt regn som kommit i sommar, att det fanns några tidiga öringar i ån. Det har trots allt fångats storöring mitt i varmaste sommaren tidigare. Teorin kändes bra och innan klockan slog halv nio var jag och en kompis på plats vid ån. Oddsen höjdes markant när vi såg det fina vattenflödet och den tjusiga strömmen.
Innan jag hann rigga mitt fortfarande oinvigda flugspö hojtade Alexander till med böjt spö. Vi skymtade silver i det humusfärgade vattnet vilket räckte för att övertyga mig om att det var blank öring han tampades med. Minuter senare lyfte Alexander upp en fet fisk i silverskrud men någon öring var det inte. Det var en id som gav Alexander en ny art att stoltsera över.
Efter denna oväntade fångst vandrade jag tillbaka till flugfiskepoolerna 3 och 4 och några timmar senare hade jag fiskat mig tillbaka till Alexander i pool 5 utan att ha känt ett minsta hugg. Under tiden hade Alexander briljerat med en 670 grams Abborre längre ner i ån. Hans andra personbästa för dagen. Varsin korv med bröd senare befann vi oss längre uppströms i pool 1 och 2 vilket endast resulterade i ett missat hugg på Alexanders spinnare.
Vi avslutade de sista timmarna vandrandes mellan poolerna 3 och 6. Likt en indian smög jag längs åkanten och lät en tyngre fluga jobba djupare utan resultat. Med ännu ett nederlag mötte jag upp Alexander för bussresan hem. Absolut ingen bra start på det nya spöets fiskekarriär.
