Laxlös i Skottland

Atlantlaxen, Salmo Salar, är en fångst som gäckat FT-gänget ett flertal gånger under årens lopp. Det närmsta vi har kommit var i fjol i Lagan, då vi iakttog en fiskare landa en fin hanfisk. I år slog jag på stort och reste tillsammans med min far till laxfiskets kanske mest ikoniska älv, River Spey i norra Skottland.

Till solens första strålar bordade vi flyget på Kastrups flygplats med slutmål Aberdeen, nordöstra Skottland. Den timme och tjugo minuter långa flygresan byttes så småningom av mot två och en halv timmes bilfärd genom ett landskap som kan närmst beskrivas som sagolikt. Höga bergskedjor, dalgångar och ofantligt gröna ängar med betande får. Titt som tätt rullade vi över en bro med kristallklart vatten undertill.

Väl framme vid hotellet i Coylumbridge gick vi en runda i närbelägna bebyggelsen Aviemore, i jakt på fiskeinfo och lokalkännedom, men trots att byn ligger intill River Spey var fisketurismen näst intill obefintlig. I en del av skogen fanns en put-and-take-damm som sålde dagskort till älven för 20 pund, men det var allt.

Efter införskaffning av dagensfiskekort begav vi oss nedströms. Här möttes vi av otroligt fina pooler och forsar som riktigt luktade fisk, sådana pooler man i vanliga fall bara ser i fisketidningarna eller på TV. Trots de vackra poolerna uteblev laxhuggen, men längre ner i älvens mer lugnflytande partier var öringsmolten snabba att hugga på de mindre svarta laxflugorna. Sju timmars fiske gav endast 3 öringsmolt innan kvällens hunger satte stopp för fisket.

Gårdagens mindre lyckade fiske gjorde att vi kom fram till att vi behövde besöka en ordentlig fiskeaffär. Detta i sin tur ledde oss en halvtimmes bilfärd norr om Aviemore, till Grantown-on-Spey, och ”Mortimers of Speyside”, en fiskeaffär i klassisk skottländsk anda. Ägaren berättade att fiskeåret så här långt har varit dåligt, med dåliga förutsättningar för laxvandringen, med de flesta fångster längre ner i systemet, närmare Speys älvmynning. Några enstaka stora laxar hade fångst ända upp vid Avimore men dessa var få och långt mellan huggen. Dock betryggade ägaren oss med att det skulle finnas rikt med öring över hela älvens längd och bredd.

Efter vårt affärsbesök vandrade vi ner längs älven, förbi de välkända poolerna ”Old Spey Bridge” och ”Pool 27” med flera innan vi vände mot hotellet igen. Väl tillbaka i Aviemore tog vi en tur med det gamla ångloket till Bellmont och tillbaks igen.

Skottland har mer än fiske att erbjuda och vi valde att gå en vandringsled i Aviemores naturreservat. Dessvärre är hösten redan kommen och fiskgjusarna som området är vida känt för, hade flyttat vidare till Afrika. Vi köpte fiskekort för de nästkommande tjugofyra timmarna med start på eftermiddagen. Längre upp i strömmen, förbi landsvägsbron syntes ett par stenöar, ”gravel banks” på engelska, vilka såg väldigt inbjudande ut och kvällens fiske bedrevs här. Starkt strömmande vatten runt öarna möttes i en djup lugnflytande pool. Trots det lugna flödet var det svårt att komma ner på djupet.

Jag gick längre upp och hittade ännu en ö där en liten fåra hade brutit av från älven. Med jämna mellanrum bröts ytan av små vak. En liten svart fluga gav omedelbart hugg och små öringsmolt krokades av på löpande band. Kvällens och än så länge resans största öring på över decimetern blev en glädjande fångst bland de små smolten.

Fisket fortsattes efter frukosten varpå vi körde en runda ännu längre upp i systemet men valde att vända om och fortsätta på gårdagens öar. Denna gång åkte klass 5 spöet fram och jag visste precis vart jag skulle påbörja fisket. Jag vandrade upp med bestämda steg till älvfåran. Första kastet gav en av de små smolten men jag fortsatte i hopp om något större. I en håla under överhängande träd knyckte det till hårdare än vanligt.

Till skillnad mot smolten som kanade in på ytan stångades denna i djupet och vägrade komma upp. Så småningom kom öringen till ytan och jämfört med de tidigare smolten var denna öring enorm och utan tvekan kung i denna älvfåra. Fisken mätte hela 25 cm och tog därmed resans förstaplats över fångster.

Vi fortsatte nötandet efter storöringen men huggen uteblev. Endast några smolt visade sitt intresse för flugorna och när klockan slog 15 tog fisket slut för denna resa och vi vände mot hotellet nöjda och belåtna.

Dagen innan hemresa tillbringade vi i bergslandskapet ”The Cairngorms Mountains” som omsluter en stor del av landskapet och föder de flesta älvar och åar i skottland med vatten då det ofta regnar uppe i bergen. Otaliga små bäckar i bergen med kallt kristallklart vatten ansluter sig till älvarna i dalgångarna längre ner.

Dagens sista besök blev till Skottlands enda renhjord med anor från svensk renstam, introducerad i Skottland på 50-talet.

Årets laxjakt har varit mycket trevlig trots utebliven lax och väl värt ett nytt besök. Det skotska höglandet är fullt av kristallklara vattendrag och biflöden där just biflödena till de stora älvarna Spey, Dee och Tweed m.fl. håller både lax, öring, havsöring och i somliga fall även harr. Den gröna och sagolika miljön bidrar till känslan och för en kort stund känner man sig som en riktig skotsk laxflugfiskare.