Expedition Tjuonajokk

Äntligen var det dags för årets häftigaste fisketur. Tog flyget med David, Joakim och Hampus, Sturup - Arlanda - Kiruna, total flygtid: 2,5 timmar. Sjukt fort det går att ta sig från södra Skåne till norra Norrland.

Väl i Kiruna stannade vi förbi hotellet där vi skulle sova sista natten innan flyget hem en vecka senare. Lämnade lite rena kläder till hemresan. Sedan var det bara sista sträckan med buss till Nikkaluokta. Vi vandrade cirka 7 km och slog läger vid foten av första berget.

På morgonen kravlade vi upp för stigningen och vandrade de återstående 25 km mot Tjuonajokk. Möttes av fantastiska vyer uppe på topparna och små åar och bäckar med kristallklart vatten nere i dalgångarna. Miljön påminner starkt om Sagan Om Ringen. Renar fanns det gott om, även en och annan lämmel.

Så småningom, efter 10 timmars vandring kommer vi till sista krönet och möts av en fantastisk vy över Kaitumsjöarna, snöklädda bergstoppar i horisonten och Tjuonajokk Vildmarkscamp i dalen framför oss. Vilken syn och vilken energikick. Gänget traskade på ner för berget, in ibland björkskog och myggsvärmar. Väl framme fixades fiskekort, resning av tält och viss återhämtning. Lite kvällsfiske hann vi med och lyckades lura upp några småharrar och en liten öring.

Vår första fiskedag. Pigga och utvilade vandrar vi ner till Tjuonajokks forskningssträcka, ett långt strömsatt parti i Kaitumälven innehållande 4000 märkta harrar. 60 % av dem sades vara över 40 cm och väger vid den längden runt 6-7 hg. Vi var inte ensamma, på båda sidor av älven stod folk och vispade med sina flugor. Var man än tittade fanns någon med böjt spö. David tar sina två första Tjuonajokksharrar i rask takt. Hampus som aldrig tampats med harr tidigare fick äntligen uppleva magin och lurade upp fem harrar. Fisken högg på ett stort urval av flugor. Allt från klassiska dräpare som Haröra och Klinkhammer till stora dagsländor. Kvällstid fick det bli öl, chips och bastu. Vi träffade en pratglad och trevlig tysk som drog den ena historien efter den andra.

Nästa morgon fick jag och David äran att träffa Gunnar Westrin som är guide vid Tjuonajokk. Vi pratade löst om området runtomkring och fisket i Kaitum så klart. Han delade även med sig av ett intressant harr-recept som passade bra då vi var fast beslutna om att laga åtminstone en harr under vår vistelse här. Vi vandrade tillbaks till gårdagens hot-spot och efter många återutsatta harrar fick en fin fisk på 43 cm sätta livet till och tillagas efter Westrins recept. Framåt eftermiddagen hade David och Joakim fått nog och vandrade hemåt. Jag och Hampus stannade kvar en stund och drillade ytterligare några harrar innan vi också ansåg att vi förgyllt dagen till fullo. Sammanlagt fångade vi över 20 harrar med en toppfisk på 46 cm.

Vi valde denna dag att ta lite sovmorgon och sedan dela upp sträckan tillbaka på två dagar istället för en. Vid middagstid lämnade vi Tjuonajokk bakom oss och vandrade mot Nikkaluokta igen. Sista blicken av denna fantastiska plats fick vi på toppen av stigningen norrut. Efter halva sträckan finns ett litet trähus för nödsituationer, rinnande vatten och lä. En bra lägerplats. Hampus påpekade att han såg fisk i den lilla bäcken och genast börjar det klia i fingertopparna. Vid stugan träffade vi på ägaren till Witlocks Sportfiske i Halmstad, han var på väg till Tjuonajokk för ett flugfiskeevenemang.

Jag och Hampus vandrade ner till bäcken för att undersöka fiskemöjligheterna. David och Joakim anslöt och även de blev nyfikna på fiskarna. Där stod vi - fyra galna fiskare - ute i ingenstans och samsades om en lång tafs med en liten fluga som kastades i strömmen efter okänd fisk. Till sist fick vi in tekniken och små rödingar landades en efter en. Väldigt primitivt men väldigt roligt.

Denna dag fortsatte vi till vår första tältplats, cirka 7 km från Nikkaluokta. Renar följde oss som vanligt och en nyfiken hermelin stack nyfiket upp sitt huvud mellan några stenar för att se vem det var som kom klampande längs leden. Framåt kvällen nådde vi vår tältplats och slutet på vårt äventyr började närma sig. Man tyckte att det skulle bli skönt att komma hem, samtidigt som man ville stanna ett par dagar till.

Vi vandrade den sista biten in till Nikkaluokta. Vilken känsla det var, nästan obeskrivligt. Vi tog bussen till Kiruna och checkade in på hotellet. Där väntade bubbelbad, dusch och framför allt rena kläder. På kvällen blev det pizza, öl och senare en bekväm säng med kudde. Dagen efter åkte vi hem till Skåne igen.

En sagolik vistelse med fantastiskt väder och oförglömliga naturupplevelser.

Tack till personalen på Tjuonajokks Vildmarkscamp (nästa gång blir det nog helikopter).